Hej!

NYTT! Den här webbplatsen använder numera det officiella svenska typsnittet Sweden Sans med hjälp av WordPress-insticksprogrammet Use Any Font. Läs mer på min sida Sweden Sans.

Liksom c:a 149’000 andra svenskar så heter jag alltså Anders, och jag är en ensamstående kille på fyrtiofyra vårar som bor i Manchester, GB. Jag föddes en snöig tisdagsmorgon på Ludvika lasarett (där f.ö. min släkt arbetat sedan 1903), samt flyttade till England en höstdag 1994. Trots en gymnasial utbildning i Naturvetenskap, en tid i ett nordiskt Benediktinskt kloster och även mycket tid som volontär i ett Buddistiskt tempelkök; så fann jag till slut min kallelse – som tågförare! År 2012 tilldelades jag uniformsmärket för 10-års medlemskap av det brittiska tågförarfacket, ASLEF.

Sedan unga år har min absolut främsta hobby varit fotografi. Jag har kvar de foton jag tog på blixtkubs-Agfa:n i mitten på 70-talet! År 2000 sadlade jag om från 35mm till digitalt och första digitalkameran hade 1Mbpx, ett par av dessa foton flyter än idag runt på nätet, särskilt på Tumblr™! Tjugotolv återgick jag till analog film men i mediumformatet “120” efter att jag inhandlat en Rolleicord TLR-kamera på en auktion. Ett annat intresse de senaste 20 åren åtminstone, har varit genealogi, eller “släktforskning” som det kallas i folkmun. Ursprungligen handlade det endast om familjen, och att lära känna förfäderna (och förmödrarna). Numera har jag koll på tre-, fyra- och fem-männingars barnbarn, från Amerika till Ungern, och har en stor insikt i den 1’800 starka storsläktens namntraditioner. En annan hobby är läsandet… det började någon gång i 2:a klass med Hugh Loftings “Doktor Dolittle” och sedan dess är jag sällan utan en bok eller tidning i ryggsäcken eller benfickan. Julen ’11 fick jag en Kobo läsplatta av min fd pojkvän (jo du läste rätt) och att kunna gå runt med en hög vit 80cm bred Billy (836.882.10) i fickan är helt fantastiskt för en bokmal! Inte nog med det, jag har laddat den med arbetsmanualer, regelverk, uppslagsverk, referenslitteratur mm.

När jag var 14 fick jag diagnosen Gilberts Syndrom, vilket resulterade i en frikallelse från värnplikten 4 år senare till min stora förtretelse! GS är i princip ofarligt i de flesta människor, dock föreligger en förhöjd risk för paracetamol-överdos (t.ex. Alvedon). Mitt mikromolvärde är vanligen kring 120, vilket “kan hjälpa till att förebygga hjärtattacker” (citat från Wikipedia, den fria encyklopedin). Efter en mycket stressat år med två järnvägssjälvmord (nio månader emellan), drabbades jag av funktionella tarmbesvär, eller IBS, som det kallas på engelska och även svenska. Jag har numera ett “livstids-recept” på en medicin som heter Mebeverine, som lindrar gasbildning i tjocktarmen, samt har vant mig vid att bara dricka laktosfri mjölk.

Jag avrundar här tror jag… Jag bor för mig själv mitt inne i miljonstaden Manchester och på ledigheten semestrar jag ofta i Berlin eller vandrar i den brittiska “vildmarken”. Om du har behov av att kontakta mig, kan du använda rutan här under – ditt meddelande kommer att vidarebefordras till mig. Länkar till externa sajter, t.ex. fejjan hittar du längst ned.

Tack för att du tittade förbi!

Anders